litenvis

Det började med att väktaren i La Couisine pratade om matbröd i lunchrummet. Sedan kom min kollega i omvärldskunskap och berättade att hon bara bakade med surdeg numera. Hon bakade dessutom ALLT sitt matbröd till hushållet. Köpte noll och inget!
Hmmm imponert, mycket imponert tänkte litenvis. Framförallt när man i detta hushåll knappt hinner med att ÄTA av det köpta brödet innan det traskar ut själv. Nåja detta prat om matbröd och att sätta surdegar - som maken förövrigt har mycket "roliga" kommentarer till - inspirerade och väckte bakdjävulen hos mig. Så förra veckan (måndag kväll) sattes en surdeg i det röda huset. Degen matades, - jo det heter faktiskt så! - bunken skakades (alldeles lagomt sådär) och maken rynkade näsan och tog fram skepsisminen åt sur (=gammal!) deg! Allt var i sin laga ordning. Receptet följdes slaviskt och tada - lördag em var brödet klart!
Men inte alls så där mjukt, saftigt och ljuvligt som det hade framställts på kunskapshuset utan hårt, segt och trist! Surt sa räven kan man säga efter så lång väntan och stor möda. Men nåväl jag är inte den som är den; en gång är ingen gång och nu har jag surfat till mig ett annat recept - skam den som ger sig - nu ska jag testa resten av surdegen på ett annat recept! Wish me luck!:-)