litenvis

Detta mörker börjar ju tack och lov ta slut - trodde frun i dubbel bemärkelse:-) Igår tittades det således på kakel och klinker och annat (dyrt!) som ska få flytta in i vårt badrum när det 1) är helt 2) ej ljusrosa/grisrosa eller  3) bebott och äckligt! Ja usch när maken då - äntligen! - tar tag i renoveringen av badrummet och gläntar på den ljusrosa golvmattan  (SÅ inte fin!) finner han en överraskning; svart mögel! Inte så nice-  ja jag inser att takten för denna renoveringen tappat fart och den har utan att överdriva inte varit så där jättehög- man skulle utan att raljera kunna påstå att den varit rent obefintlig!  Frun börjar inse att mörkret åter har lagt sig över det röda huset med vita knutar...med eller utan ljus!

·         Musicerande väktare SJUK

·         Plus-och- minus väktare SJUKA

·         La couisine väktaren bortrest

·         Pojkbarn fajtandes – INTE med pennor – utan med nävar

Konsekvenser

·         Kunskapstörstande mittemellanstora barn UTAN väktare

·         Aphus! Say no more!

Åtgärder

·         Chefen över kunskapens hus fick musicera hela dagen

·         Den nya (stackaren!) väktaren fick plötsligt plus – och – minus på sin agenda

·         Jag fick plus – och – minus samt le couisine väktarens uppdrag på min agenda!!

·         Ägarna till pojkbarnen fick hämta hem sina medfarna ”ägodelar” samt ombesörja omplåstring

Önskemål

L-A-Z-Y  D-A-Y-S!!

Nåväl detta har helt sonika inneburit att all min tid i tjänst numer går åt till att vara någon typ av service- enhet; låsa upp dörrar, visa klassrum, skriva ut närvarolistor till vikarierna då de ej har behörighet till detta, tillhandahåller kopieringskod, skriver ut scheman, visar arbetsplatser och svarar på miljoner av frågor ang sånt de bör och inte bör få veta (!)samt ser till att alla elever i två årskurser har lärare på ALLA sina lektioner. Detta kan tyckas som petitesser men om man samtidigt ska bedriva undervisning och hjälpa de kunskapstörstande som också kräver sitt ja då blir det lite mycket utan att överdriva! Så jag har kommit fram till att jag behöver; SEMESTER!!

Den minsta killen i huset har upptäckt vilken makt det ligger i att tala OCH göra sig förstådd. Några ord har han knåpat ihop även om det mest har varit: MMMaaammma, Papppppa och Nam nam. Sist i raden att få sitt eget epitet var storebror som numera är; Naaanna. Typ nåt sånt men ingen göre sig besvär att härma prosodin för den är omöjlig att apa efter.
MEN så började han säga; Näe! Och vilken respons man får om man klämmer i med ett; Näe! När mamma eller pappa erbjuder mat, sovstund, ny blöja eller nåt annat trist då ljuder numera Näe mellan väggarna! Så från och med nu används det ordet ofta -i mitt tycke lite för ofta men jag kan å andra sidan förstå tjusningen i att få total uppmärksamhet när den stora (o)viljan demonstreras igen och igen och IGEN...

Ja så var det det där med hosan och sydille då. Ni som känner mig vet att sy gör jag ogärna och senaste veckan har jag sytt inte en gardin nej utan SEX gardiner. Till fyra olika rum. Imponerande eller oroande skulle man också kunna tänka. Allt har att göra med hostan. Sedan några dagar eller var det veckor innan jul har jag hostat. Först rethosta som gjorde mig i ren andnöd och sedan djup och seg slemhosta som rev och slet i kroppen och knoppen. Denna förkylning, för jag har ju snorat och kraxat också, har gjort att jag inte kunnat gå ut, inte kunnat umgås med mina nära och kära som jag velat, barnen har blivit sjuka, maken har blivit sjuk och ja…till och med symaskinen har nog känt av sjukdomen för på slutet hackade den lite oroande.

Ett embarmerligt uselt jullov har förflutit och kanske att jag blir frisk om jag börjar jobba igen?! Surt sa räven!